SJUKDOMAR SOM FINNS INOM RASEN

OM ÄN INTE SÅ OMFATTANDE!

 

 

HD höfledsdysplasi

Problemet är ju inte så utbrett i rasen men C höfter förekommer en del men ej så mkt D och E höfter men därav också mkt viktigt att alla hjälps åt att göra Hälsostatus på sina hundar så vi vet hur rasen ligger i detta så det ej försämras med tiden och ökandet av rasen och om man använder C höftade se till helheten i kombinationen så man inte ökar uppkomsten av C D och E höfter utan använder mot en som då har A eller mkt bra runt om sig med B höfter.

 

ED/AD Armbågsdysplasi

Detta problem har vi inte mkt av än så länge vad vi vet då men vi röntgar heller långt ifrån lika många som HD, bra att göra så vi i Kenneln har börjat med detta senaste åren för att se hur det egentligen ligger till i rasen och faktum är att hundens fulla vikt tynger ju mer på armbågar än HD så det är också en viktig del att veta innan man ex tränar Agility eller anstränger hunden mer än vanlig promenad så detta bör undersökas för att kunna förebygga mer pålagringar än nödvändigt! Vi har dock inte sett i vår kennel mer än fåtal ED 1 or hittills så det känns bra att ha koll på detta också.

 

Ögonsjukdomar så som

PRA/PRCD Progressiv Retinal Dysplasi

Detta är en sjukdom där vi blodtestar och har så gjort i 10 tal år nu föräldrarna och ibland även valpar så många av oss gör det regelbundet  så sjukdomen har i princip försvunnit så max bärare finns ännu av sjukdomen men  vi använder bärare och då mot fria så inte sjukdomen fortsätter öka utan minskar karta över hur nedärvning ser ut finns via länk på min Indexsida. Man bör använda även bärare då vi annars minskar avelsbasen för mkt om vi bara skulle använda de fria så en förälder ofta bärare mot en fri då bli aldrig valparna sjuka utan max bärare och alltså ingen fara för att bli sjuka.

 

RD Retinal dysplasi  3 olika stadier 

Retinal dysplasi, eller RD som det brukar förkortas, är olika grader av veckbildning i näthinnan. Enstaka veck säger man om ett ögat har ett eller kanske två veck (Näthinneveck) men om det är flera veck så kallas det för multifokal retinal dysplasi. Ibland flyter vecken ihop och bildar stora områden med skrynklig näthinna. Eftersom dessa områden liknar kartor kallas denna form för geografisk RD. Sällsynt kan veckbildningen vara så omfattande att hela näthinnan bara hänger som en gardin längst bak i ögat (istället för att sitta fast mot ögats bakre vägg som den normalt ska göra). Detta kallas då för total RD och kan ses som en orsak till total näthinneavlossning (ablatio retinae).

Orsak

Grundorsaken är en felaktig utveckling av näthinnan och beror oftast på ärftliga (genetiska) faktorer men även bla röntgenstrålning, a-vitaminbrist och virusinfektioner kan leda till veckbildning.

De flesta hundar har inga märkbara symtom av sina veck utom vid total RD då det drabbade ögat ofelbart är blint. Eftersom näthinnan inte är normal finns dock anledning att misstänka att åtminstone omfattande geografiska veck kan leda till försämrad syn om än inte total blindhet

Diagnosen får man genom att en av Jordbruksverket och Svenska Kennelklubben godkänd ögonveterinär undersöker ögonen på hunden och ser de typiska förändringarna i näthinnan. Själva undersökningen kallas för en ögonlysning eller ögonspegling.

Behandling

Det finns ingen behandling vilket gör förebyggande arbete viktigt.

Förebyggande

Genom att ögonlysa avelshundar kan drabbade individer upptäckas och väljas bort från avel. Man kan fråga sig varför man ska bry sig om en sjukdom som inte ger uppenbara symtom men anledningen att man bryr sig om RD i aveln är att man misstänker att den styrs av många olika gener och att det finns en glidande övergång från enstaka veck via multifokal RD till geografisk och total RD. Med andra ord, parar man två individer med veck så kan valparna drabbas av svårare former av veck. Därför avråds bestämt från avel på hundar med total och geografisk rd. Hundar med multifokal RD och enstaka veck har varierande avelsregler i olika raser men generellt bör en hund med veck aldrig paras med en annan hund med veck. Ska man använda en hund med RD i avel bör alltså den andra hunden vara fri från veck. Kontrollera alltid med din rasklubb vad som gäller för just din ras.

 

 

Katarakt

Katarakt, eller grå starr som det kallas i vardagslag, innebär en sjuklig grumling av ögats lins. Alla drabbas vi av åldersgrumlingar, så kallad senil skleros, men det är inget som stör synen utan det är en del av det normala åldrandet. Man ser det som en rökgrå diffus förtätning i hela linsen när man tittar i hundens pupill. Hundar över tio år har dessutom i så gott som alla fall någon liten åldersgrumling i linsen utan att det besvärar hunden eller är anledning till oro för ägaren.

Sjukliga katarakter kan delas in i olika grupper beroende på var i linsen de sitter. Exempel på indelning är; total katarakt, bakre polär katarakt, främre y-sömskatarakt, främre eller bakre kortikal katarakt.

Orsak

Orsakerna till katarakt kan vara många. Ofta finns det ärftliga orsaker men det kan också röra sig om traumatiska katarakter tex pga stickskador i ögat (en klassiker i sammanhanget är katter som klöser hundar i ögonen)  eller vara en följd av ämnesomsättningssjukdomar (metaboliska sjukdomar) som tex sockersjuka (diabetes mellitus).

Symptom

Många hundar har någon liten kataraktförändring utan att de visar minsta symtom men om katarakten blir stor eller tom total (hela linsen är drabbad) så kan synen försämras eller i värsta fall blockeras helt dvs hunden blir blind.

Behandling

Om katarakten är liten krävs ingen behandling men ibland orsakar katarakterna inflammation och måste då behandlas med kortisondroppar. Om katarakten visar tecken på att växa och besvärar hunden så kan man operera bort den sjuka linsen och ersätta den med en konstgjord lins i plast. Operationen ställer stora krav på dyr specialutrustning och lång utbildning av både veterinärer och narkossköterskor. Kataraktoperationer görs därför bara av ett fåtal veterinärer vid några av de stora djursjukhusen.

Ibland, men mycket sällsynt, kan en katarakt klarna av sig själv.

Förebyggande

Genom att ögonlysa hundar innan de får gå i avel så kan man sålla bort de som bär på sjukdomsanlag. För vissa raser och speciella typer av katarakt så finns det numera även gen-tester som kan hjälpa till att välja bort hundar som bär på katarakt-gener.

 

Retinopati är ett samlingsord för skador/sjukdomar på näthinnan.

 

 

PHTVL/PHPV

Innebär att rester av ett blodkärlsystem som försörjer ögats lins med näring under fostertiden inte återbildas normalt. Förändringarna graderas från 1 till 6. Ju högre siffra desto kraftigare avvikelse och medföljande sämre synförmåga.

Det är lätt att förstå att PHTVL/PHPV, ibland och vardagligt, kallas för ”bokstavssjukdomen”. Förkortningen PHTVL ska utläsas Persisterande Hyperplastisk Tunica Vasculosa Lentis.

Baserat på bland annat storlek och utbredning graderas PHTVL/PHPV från 0 till 6. En högre siffra anger en mer omfattande förändring. Med siffran 0 menar vi i Sverige att hunden är helt normal (medan man med 0 i Finland anger att det finns minimala pigmentprickar på linsen). I lindriga fall (grad 1 och 2) ses fläckar eller sjok av vävnad mot mitten av linsen, mest på baksidan.

Från och med grad 2 finns även grumlingar, katarakt, i linsen eller också kommer sådan att utvecklas med tiden. Rester av blodkärl, utbuktningar eller ursparningar i linsen och onormalt knubbig lins ses i de högre, mer allvarliga graderna.  

I Sverige avlar man på hundar med PHTVL/PHPV av grad 1. Man bör dock inte para två hundar med sådan förändring med varandra.

 

Finns även andra än mer ovanliga ögonsjukdomar man kan upptäcka vid ögonlysning.

 

 

Pompes GSD II Glycogen storage disease type II

Detta är en glukogen sjukdom. Sjukdomen drabbar unga hundar och är mycket allvarlig. Skelettet och hjärtats muskulatur försvagas och den hunden drabbas av försenad tillväxt. Kräkningar med slem pga av förstorad matstrupe. Finns ingen känd behandling och de sjuka hundarna dör före 2 års ålder.

Glykogenos typ II nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen.

Detta är en sjukdom där vi idag kan blodtesta så många av oss gör det men mest nödvändigt där vi redan vet att det finns i generna bakåt på en hund, några fall av sjukdomen har funnits i Finland dock i Sverige endast funna bärare än så länge så vi hoppas kunna utrota den nära helt med att testa och endast använda max bärare och då mot fria så inte sjukdomen fortsätter öka utan minskar karta över hur nedärvning ser ut finns via länk på min Indexsida.

 

EP Epilepsi

Epilepsi innebär att hunden får kramper i hela eller delar av kroppen. Dessa kramper varar från några sekunder till flera minuter. Hunden faller omkull, kan tugga fradga och rycka i huvud och ben. Ibland sträcks nacke och ben kraftigt. Många gånger kissar hunden på sig, ibland har den också avföring. Under anfallet är hunden medvetslös.

Efter ett anfall är många hundar desorienterade och förvirrade, en del är påtagligt hungriga och/eller törstiga, många blir trötta och sover mycket dygnet efter. Enstaka hundar kan uppträda aggressivt. Andra hundar i närheten kan reagera negativ på dessa beteendförändringar.

Då hunden har fått ett första anfall, är det svårt att veta om och när nästa anfall kommer. För många individer kommer det fler anfall, för enstaka hundar händer det inte igen.

Idiopatisk epilepsi kan vara ärftligt

Om det första anfallet kommer under hundens första tre levnadsår kan Idiopatisk epilepsi misstänkas. Detta tillstånd beror på en störning i impulsfrisättningen i hjärnan, orsaken är inte fastställd.  Ärftliga faktorer tros påverka, då Idiopatisk epilepsi är vanligare inom vissa raser.  

Kramper och anfall kan också bero på andra bakomliggande problem med lever, njure, hjärta, rubbningar i salt- eller sockerbalans. Andra förändringar i hjärnan, såsom hjärnhinneinflammation, hjärnskakning eller tumörer kan också orsaka epilepsi. Själv vet jag även fall av Borelia som framhävt Ep anfall och troligen kan även Fästingmedel vara en fara för vissa hundar.

I dessa fall är epilepsin sekundär och behandlingen inriktas på de bakomliggande sjukdomarna.

Kan lindras men inte botas

Idiopatisk epilepsi kan inte botas. Med behandling får de flesta hundar mindre intensiva anfall och anfallen kommer med längre intervall. Fenobarbital (Fenemal) är det preparat som behandlingen i de flesta fall startas med, finns även en ny medicin sedan några år nu. Det tar ett par veckor för kroppen att vänja sig vid medicineringen och många hundar upplevs som tröttare den första tiden.

När medicinsk behandling ska sättas in avgörs av din veterinär, det är många faktorer att ta hänsyn till.

Om din hund får att epileptiskt anfall:

Ta tid! Om inte anfallet går över på ett par minuter eller om det genast kommer nya anfall bör veterinär kontaktas akut.

Om det endast kommer ett anfall som är kort – låt hunden vara i stillhet i ett tyst rum med dämpad belysning. Beställ tid hos veterinär för en undersökning när det är möjligt, det är troligtvis inte nödvändigt att åka akut om det endast kommer ett enstaka anfall.

Stoppa inte några fingrar i hundens mun, försök inte heller dra ut tungan – det är stor risk att du själv blir skadad. Trots att ett anfall ser mycket dramatiskt ut, är det mycket sällan som hunden skadar sig allvarligt under själva anfallet.

För dagbok – notera datum och tidpunkt för anfall, hur länge det varar och om någon utlösande faktor kan identifieras.

Avel

Svenska Kennelklubbens grundregler säger att avelsdjur skall vara friska. En hund som har epilepsi måste alltså uteslutas ur avel.
En parning som lämnat valp(ar) med epilepsi bör inte upprepas och man bör även vara försiktig när man avlar på hundar som är nära släkt med en epileptiker. Hur försiktig man är med avel på släktingarna beror på rasens storlek och avelsbas. Om det finns hälsoprogram eller annan överenskommelse inom rasklubben avseende epilepsi, ja då följer uppfödarna självklart den.
Som valpköpare har du rätt att få reda på om valpen kommer från en familj med ökad risk för epilepsi.

 

Halsfluss

Vilket ter sig som hos oss människor, klåda i hals och hunden kan försöka tugga extra/svälja för att klia sig i halsen, i senare stadie kan hunden kräkas upp tuggade pinnar/maten.....

Har man från veterinär fått 2 penicillinkurer och det inte blivit friskt så kan det vara idé att operera bort mandlarna då hunden oftast blir frisk och kry igen.

Undvika detta kan man försöka genom att alltid ha egen vattenskål vid kurser etc, hålla immunförsvaret på jämn nivå genom att ge bra foder ej byta i onödan om hunden mår bra av detta så slipper kroppen jobba extra då det ofta händer då man byter miljö/foder etc. Immunförsvaret är ju lika viktigt för dom som för oss att hålla på topp om man ska hålla sig frisk.

 

Bukspottkörtelfel

En frisk bukspottkörtel bildar enzymer (enzym är en substans som startar en nedbrytande process) som deltar i matsmältningen, främst vid nedbrytningen av fett. Vid nedsatt funktion med brist på enzym kan hunden inte tillgodogöra sig det fett som tillförs i fodret. De yttre symtomen är att hunden, trots god aptit, är mager och har dålig päls. Avföringen blir riklig, ljusfärgad och har fet konsistens.


Hypotyreoidism= Nedsatt Sköldkörtelfunktion

 

En underfunktion av sköldkörteln är den vanligaste hormonella sjukdomen hos hund.
Hormonet tyroxin produceras i sköldkörteln.
P.g.a att det inte kan produceras tillräckligt med tyroxin för organens normal behov då hela kroppen är påverkad av tyroxin kan det uppstå många olika symptom.

Symptom

Trötthet, frusenhet, kall hud, håravfall, ökad vikt ,hudproblem, långsam hårväxt, uteblivna löp, m.m

Behandling

Veterinären tar ett blodprov för att undersöka hormonerna tyroxin och THS.
Därefter ger man tabletter livet ut å går regelbundet på återbesök för att kontrollera att dosen är lagom och inte överdoserad vilket kan ge motsatt effekt.

 

 

Addison

Många funktioner i kroppen är beroende av steroider. Binjurarna är organ som producerar både mineralkortikosteroider och glukokortikosteroider (bland annat kortisol = kroppens motsvarighet till kortison). Av olika anledningar kan denna produktion påverkas eller förhindras och djuret kan få olika symtom.

Den vanligaste typen av Addisons sjukdom är immunorsakad. Immunförsvaret börjar attackera den egna vävnaden (i det här fallet binjurebarken) som förstörs och produktionen av steroider minskar då och uteblir till slut helt. Denna variant ses mer ofta bland vissa raser och kan misstänkas vara ärftligt betingad.

Symtom  Djur som har Addisons sjukdom kan uppvisa ganska ospecifika symtom som slöhet, svaghet, kräkningar och diarré. De kan även ha dålig aptit, tappa vikt och ha dåliga blodvärden.

Det finns även en mer akut form av sjukdomen s k Addisonkris. Djuret hamnar då i ett livshotande tillstånd med symtom som lågt blodtryck, chock, kraftig uttorkning, rubbningar på hjärtrytmen, buksmärta, förhöjda njurvärden.

Sjukdomar som kan likna Addisons sjukdom till vissa delar är njursvikt, magtarmsjukdomar, inflammerad bukspottskörtel, leversjukdom.

Diagnos En hund med akut Addisonkris bör snarast tas till veterinär för akutvård eftersom tillståndet kan vara livshotande. Hundar med de mer ”vaga” och ospecifika symtomen utreds ofta för Addison som en del i en större utredning t ex av en hund med magproblem.

Blodprover tas för att undersöka eventuella elektrolytstörningar, förhöjda njurvärden och antalet röda blodkroppar. Hundarna kan även ligga lågt i sitt blodsocker. En specifik test för att diagnosticera Addison är en s k ACTH-stimulering. ACTH är det hormon som ger signalen från hypofysen till binjurarna att producera mera steroider. Om binjurevävnaden är förstörd t ex på grund av immunsjukdom får vi ett dåligt eller inget svar alls på ACTH-stimuleringen.

Behandling Behandlingen vid en akut kris är främst stora mängder vätska direkt in i blodet. På så sätt korrigerar man både den kraftiga uttorkningen och elektrolytrubbningarna. Kortison ges också i detta skede. Har man stor påverkan på pH-värdet i blodet eller grava elektrolytstörningar kan man bli tvungen att mer specifikt gå in och korrigera detta. Behandlingen på längre sikt är livslång och består av tabletter innehållande både mineral- och glukokortikosteroider. I enstaka fall behövs tillägg av salttabletter för att fullständigt korrigera saltbalansen men detta är undantagsfall. Hundar som behandlas för Addison kan leva ett gott liv men kan vara något mer känsliga för stressituationer. Kortison kan då ges extra under en tillfällig period. Hundarna bör komma på återkommande, täta kontroller i början av sin behandling men när allt stabiliserat sig räcker det med några gånger per år.

pattern-end

Cursching

Kortisol produceras av binjurarna och hormonet har en livsviktig funktion i kroppen, då det bland annat ingår i regleringen av blodsocker och salter. För mycket eller för lite kortisol kan medföra allvarlig sjukdom. Nivån av kortisol styrs av ett annat hormon, ACTH, som produceras i hypofysen i hjärnan.

Vid Cushings sjukdom, även kallat Cushings syndrom, ökar produktionen av kortisol, oftast till följd av en tumör. Om tumören finns i binjurarna orsakar den primär Cushing, och om den sitter i hypofysen, så att ACTH-produktionen stiger, kallas detta sekundär Cushing. Sekundär Cushing är vanligare än primär.

Cushings sjukdom är relativt ovanligt och uppträder oftast hos medelålders och äldre hundar.

Symtom En annan, inte alltför ovanlig, orsak till Cushing är behandling med kortisolliknande läkemedel (som t ex Prednisolon), s k iatrogen Cushing. Sådana läkemedel har en likartad effekt på kroppen som det kroppsegna kortisolet och påverkar flera av kroppens organ, som t ex hud, leder och immunsystem. De används ofta på grund av sin potenta antiinflammatoriska effekt.

Symtomen vid Cushings sjukdom varierar mycket från hund till hund. Symtomen beror på mängden kortisol som finns i kroppen och hur länge nivåerna har varit för höga. Ofta ses ett eller flera av följande symtom:

Diagnos Sjukdomshistoria i kombination med avvikelser i blodprov och urinprov kan väcka misstanke om Cushings sjukdom. För att bekräfta diagnosen utförs en kontroll av binjurarnas funktion, genom att en substans som påverkar binjurarna injiceras i ett blodkärl och därefter tas ett eller flera uppföljande blodprover, beroende på vilken metod och substans som används.

I enstaka fall är provresultaten svårtolkade. I dessa fall kan det bli nödvändigt att använda andra metoder för att påvisa en eventuell tumör i binjurarna eller hypofysen, som t ex ultraljudsundersökning eller scanning med CT eller MR.

Behandling  Det finns både medicinsk och kirurgisk behandling mot Cushings sjukdom. Den kirurgiska behandlingen går ut på att avlägsna den binjure som är tumöromvandlad, om det är fråga om primär Cushing. Denna behandling är komplicerad och inte helt riskfri, och används därför sällan.

Medicinsk behandling är vanligast. Medicinen påverkar inte själva tumören utan minskar produktionen av kortisol så att den hålls på en normal nivå. Dosen anpassas från hund till hund och kontrolleras med jämna mellanrum med hjälp av blodprov. Behandlingen ges dagligen livet ut.

Om hunden har drabbats av iatrogen Cushing går behandlingen ut på att om möjligt minska mängden tillförda läkemedel (oftast Prednisolon).

Prognos Om sjukdomen inte behandlas ger den gradvis allt svårare symtom. Den medicinska behandlingen är mycket effektiv, och oftast ser en snabb förbättring av hundens symtom. Vid korrekt dosering kan hunden leva länge och ha en god livskvalitet.

Om tumören som orsakar symtomen är elakartad kan den sprida sig till andra organ och därigenom förkorta hundens liv.

Om symtomen är en följd av iatrogen Cushing är det vanligtvis den ursprungliga orsaken till kortisonbehandlingen som avgör hundens livskvalitet.

 

 
Undrar Ni över ngt så frågar Ni mig Givetvis och mer Info går ju att Googla fram men detta är lite info start i alla fall!