INDEX

 

FINSKA LAPPHUNDENS RASSTANDARD

 

 

Hemland:
Finland

Användningsområde:
Ursprungligen använd i renskötsel som vall- och vakthund, idag också en populär sällskapshund.

 

Bakgrund / Ändamål:
Samerna har redan under århundraden använt finsk lapphund liknande hundar till att valla och vakta renar i norra delen av Fennoskandien och Ryssland. Utgående från dessa hundar fastställde Finska Kennelklubben lapska vallhundens första rasstandard år 1945. Namnet ändrades till lapphund år 1967. Rastypen och rasbilden utkristalliserades under 1970-talet, standarden har modifierats flera gånger. Namnet ändrades vidare till finsk lapphund år 1993. Rasbilden har stabiliserats snabbt och idag är rasen mycket populär främst som familje- och hobbyhund i hela Finland.

 

Helhetsintryck:
Något under medelstorlek, kraftigt byggd i förhållande till storleken, något längre än hög, med lång och tät päls och upprättstående öron.

 

Viktiga måttförhållanden:
Bröstkorgens djup skall vara något mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall vara något kortare än skallen. Skallens längd skall vara större än bredden: skallens bredd skall vara samma som skallens djup.

 

Uppförande och karaktär:
Intelligent, modig, lugn och villig att lära sig. Vänlig och tillgiven.

 

Huvud:
Huvudet skall ha kraftiga drag och vara relativt brett.


Skallparti: Skallpartiet skall vara brett, hjässan skall vara något välvd och pannfåran tydligt markerad.
Stop: Stopet skall vara tydligt.
Nostryffel: Nostryffeln skall helst vara svart, dock i harmoni med pälsfärgen.
Nosparti:
Nospartiet skall vara kraftigt, brett och rakt; såväl ovanifrån som från sidan jämnt, men endast något avsmalnande.
Läppar:
Läpparna skall vara strama.
Käkar / Tänder / Bett:
 Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett.
Kinder: Okbågarna skall vara tydligt markerade.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade och mörkbruna, dock i harmoni med pälsfärgen. Uttrycket skall vara mjukt och vänligt.
Öron: Öronen skall vara medelstora, upprättstående eller med böjda spetsar, ansatta tämligen långt från varandra, relativt breda vid ansättningen, trekantiga och mycket rörliga.

 

Hals:
Halsen skall vara medellång, kraftig och täkt med tät päls.

 

Kroppen:
Manke:
Manken skall vara muskulös, bred och något markerad.
Rygg:
Ryggen skall vara kraftig och rak.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kort och muskulöst.
Kors:
Korset skall vara medellångt, väl utvecklat och endast något sluttande.
Bröstkorg:  Bröstkorgen skall vara djup, relativt lång och nå nästan till armbågen, inte särskilt bred. Revbenen skall vara något välvda. Förbröstet tydligt, inte särskilt kraftigt.

 

Buklinje: Buklinjen skall vara något uppdragen.

 

Svans:
Svansen skall vara relativt högt ansatt och medellång med tät och lång päls. På svansspetsen kan finnas en J-formad krok. Då hunden rör sig ringlar sig svansen mot ryggen eller mot ena flanken, i vila får svansen hänga.

 

Extremiteter:
Framställ:
Frambenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och framifrån sett raka och parallella.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara något snedställda.
Överarm: Överarmen skall vara lika lång som skulderbladet. Vinkeln mellan skulderbladet och överarmen skall vara relativt öppen.
Armbåge:
Armbågarna skall vara rakt bakåtriktade och befinna sig något lägre än bröstkorgens nedre del.
Underarm:
Underarmen skall vara relativt kraftig och lodrät.
Handlov: Handloven skall vara fjädrande.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och något snedställd.
Tassar: Tassarna skall vara relativt höga, hellre ovala än runda och täckta med tätt hårlag. Trampdynorna skall vara spänstiga och på sidorna täckta av tätt hårlag.
Bakställ: Bakbenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och bakifrån sett raka och parallella. Vinklarna skall vara tydliga men inte särskilt kraftiga.
Lår: Låren skall vara medellånga och tämligen breda med kraftig muskulatur.
Knäled:
Knälederna skall vara framåtriktade och knävinkeln relativt tydlig.
Underben: Underbenet skall vara relativt långt och spänstigt.
Has: Haslederna skall vara relativt lågt ansatta med tydlig, men inte särskilt kraftig vinkel.
Mellanfot:
Mellanfoten skall vara relativt kort, kraftig och lodrät.
Tassar:
.Baktassarna skall motsvara framtassarna. Sporrar inte önskvärda.

 

Rörelser:
Rörelserna skall vara flotta. Hunden byter travet lätt till galopp, som för den är en angenäm rörelseform. Rörelserna skall vara parallella. I arbetet är finsk lapphund rask och snabb.

 

Hud:
Huden skall överallt vara åliggande och utan rynkor.

 

Päls:
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara riklig, i synnerhet hanhundar skall ha en tydlig krage. Täckhåret skall vara långt, rakt och strävt. På huvudet och på benens främre del skall pälsen vara kortare. Det skall finnas rikligt av mjuk och tät bottenull.



Färg:
Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara dominerande. Färgtecken, som avviker från grundfärgen, kan finnas på huvudet, på halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.

 

Mankhöjd:
Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm. Tillåten avvikelse är ± 3 cm. Typen skall vara viktigare än storleken.

 

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Diskvalificerande fel:

Testiklar:
Hos hanhund måste testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

 


Rasstandarden godkänd av Finska Kennelklubbens fullmäktige 1996-11-16
Källa: Svenska lapphundsklubben (Slk) 

Länk finns på min länksida till Slk

 

_________________________________________________________________________________

 

FINSKA LAPPHUNDENS HISTORIA

 

 

 

Den Finska lapphundens förfäder, den arktiska spetsen, levde enligt skallfynd redan på senare stenåldern, ca: 7000 fKr.

Människorna på nordkalotten var jägare fram till vikingatiden, de använde hunden till jakt. Så småningom förändrades jägarkulturen och människorna började hålla egen boskap, då fick hunden nya sysslor som vakt- och vallhund.

 

I skrifter som beskriver samekulturen nämns den lapska hunden som en vallande hund. Hunden behövdes till att vakta och valla renhjordarna.

 

Den lapska hunden har inte sett exakt likadan ut, utan på olika håll av Lappland har det utvecklats lokala släkten. Även färgteckningen skiljer sig mycket. Samiskan har otaliga ord för olika färger på hundarna.

 

På den första finska hundutställningen, 1892, presenterades hundar från lappland som lapska vallhundar.

 

Den första rasstandarden är från 1945. Där är idealmåttet för hane 52-56 cm och för tik 49-53 cm. De hundarna var en typ från Kukonharju, med dagens mått, stora, långa och smalhövdade. Idag är det inte många hundar som är besläktade med dessa.

 

Lapsk vallhund och lapphund delades från varandra på 60-talet. På 70-talet gick lapphundsuppfödningen in i ett nytt skede, då hittades i Lappland förhållandevis korta, med bred skalle och med kraftig benstomme. Dessa hundar hade en uppåtstående och sträv päls. Denna från Lappland komna nya typ accepterades som den riktiga. Den nya rasstandarden fastställdes 1975. Storleken blev mindre: hanar 49-55 cm och tikar 43-49 cm. Efter det har storleken minskat ytterligare. Rasens namn ändrades till finsk lapphund 1993. Den av Finska kennelklubben godkända rasstandarden från 1996 är storleken för hanar 46-52 cm och för tikar 41-47 cm.

 

Lapphundens rasstandard har förnyats senast 1996. Från 1993 har lapphundens officiella namn varit finsk lapphund.

 

TEMPERAMENT

 

Lapphundens lynne är lätt att beskriva med orden: klok (även listig), självständig, ödmjuk och samarbetsvillig.

 

Klokheten visar sig så att lapphunden tänker innan den handlar. En lapphundsägare har beskrivit sin hund så att den är så klok att den kan spela dum.  Lapphunden lär sig ord och saker fort om man bara kommer ihåg att prata med den. Den tröttnar aldrig på att lyssna , speciellt om man samtidigt kliar den bakom örat.

 

Lapphunden iakttar sin familj lite från sidan och registrerar varje liten rörelse. Familjen är lapphundens renhjord och som en sann vallhund tar den hand om sin flock.

 

Tack vare lapphundens sätt är den både ödmjuk och samarbetsvillig. Bara du kommer ihåg att berömma och uppmuntra din hund, så gör den allt för dig. Det är som den säger: Se hur mycket jag älskar dig! Se hur mycket jag vill göra dig till lags!

 

Det är just ödmjukheten och samarbetsviljan som gör att lapphunden är så lätt att lära (det finns de som säger att även matglädje har ett finger med i spelet). Lapphunden tillhör en av de bättre friluftshundarna – speciellt som bitande kyla eller regn inte avskräcker dem. 

 

Lapphundshanen och tiken är olika både till utseende och sätt. Tiken är mindre än hanen och mer ödmjuk till sättet.

 

Lapphunden anpassar sig lätt till olika förhållanden – även till ett liv i lägenhet.

 

UTSEENDE

 

Kan du tänka dig att på 2000-talet de flesta lapphundar se likadana ut som de gjorde för 100 år sedan. Detta har man kunnat se genom att studera gamla fotografier. Detta vill vi bevara även fortsättningsvis.

 

Lapphunden ser ut som en äkta, arktisk spets. Den har långt, rakt och strävt täckhår. Den har gott om underull. Speciellt hanarna har en väl synlig krage. Lapphunden är inte lika skarp som den finska spetsen utan den har en mjukare och mer ödmjuk utsrålning som ger den ett personligt utseende. Öronen kan vara ståndöron eller med tippen vikt.

 

Alla färger är tillåtna så länge huvudfärgen är dominerande. Du kan alltså möta en svart, brun, viltfärgad, sobel, vete- eller creméfärgad hund.

 

HÄLSA OCH PÄLSVÅRD

 

Lapphunden är en av våra friskaste hundraser. Det kan man se på att lapphundarna lever friska och välmående upp till 13-15 år. Ögonsjukdomar som PRA och Katarakt förekommer på en liten procent av alla undersökta hundar. Höftfel förekommer också sällan. Andra sjukdomar som allergi, exem eller ögon- och öroninflammationer har bara konstaterats i enskilda fall.

 

Parningar och födslar sker oftast utan problem. I en valpkull föds i genomsnitt 5 valpar.

 

Fastän lapphunden har en kraftig päls behöver den inte mer skötsel än borstning då och då och ett bad sådär en gång om året.  Pälsen skall ej trimmas eller klippas.

 

Fritt översatt från Lappalaiskoirat Ry´s Hemsida

 

 

__________________________________________________________________________________________

 

FINNISH LAPPHUND RASESTANDARD AND HISTORI

 

 

Finish Lapphunds belong to the Pastoral Group and, because of their co-operative nature, make excellent companions and watch dogs. They were used in their native country for herding reindeer and are now used, very effectively, on sheep and cattle. They are also seen in the show ring.

 

A spitz-type dog of medium size, the Lapphund is strongly built with a long, straight and coarse top coat and a thick undercoat. The impressive collar of hair and the soft and humble expression give this breed their individual look.

 

Height and weight

 

Bitch 41cm (16ins) to 47cm (19ins

Dog 46cm (18ins) to 52cm (20ins)

 

Bitch 19kg (42lbs) to 20kg (44lbs)

Dog 20kg (44lbs) to 21kg (46lbs)

 

The Lapphund is a healthy breed although a small percentage have PRA or HC. Very few cases of HD are found.

 

Extremely intelligent and easy to train, the Lapphund is one of the most suitable of breeds to train for dog sports such as flyball and agility.

 

With a strong and comparatively broad head, the forehead should be slightly rounded with a clearly defined stop. The muzzle should be shorter than the skull but straight and slightly tapering when viewed from the side. The nose should be black. The eyes should be oval-shaped and dark; the ears erect, pointed and of medium-size. The jaws should be strong with a complete scissor bite. The neck should be long and strong and covered with thick hair. The body should be firm, strong and straight with a long and deep brisket and a moderate tuck up. With good bone, the fore and hind legs should be strong and straight, with medium sized hocks. Dewclaws are permitted on the hind legs. The feet should be well-arched, oval and covered with thick hair. The tail should be of medium length covered with long hair and carried curled over the back when in motion.

 

60 - 80 minutes per day.

They should be given 3 or 4 miles exercise daily with the opportunity for running off the lead. As long as they are given plenty exercise, they will adapt to either rural or urban living, flat or large house!

 

The calm, friendly and faithful nature of this breed makes then very suitable as household companions. This is a sociable dog who wants to work for and please the handler at all times. They get on well with both children and other household pets.

 

Finnish Lapphunds are seen in all colours. The main colour will dominate, other coloured markings being seen on the head, neck, chest, legs and tail.

 

History


A type of this breed descends as far back as from 7000BC and originates from the dogs kept by the Lapp people. They lived in the area known as Lapland which incorporated Sweden, Finland and parts of northern Russia and Norway. Then it was known as the Lapland Dog and was brought to England by the Normans. The first Breed Standard was accepted in Britain in 1945 when the breed was known as the ‘Lapponian Shepherd Dog’. In 1993 the official name of the breed changed to the ‘Finnish Lapphund’.

 

INDEX