Katarakter
/ ögonsjukdomar
Här kommer beskrivningar av de
ögonsjukdomar som dykt upp på Finsk Lapphund genom åren.
Nedan varje Sjukdom finns också
Finska Lapphundsklubbens AK:s rekommendation vad gäller
avel.
AK:s rekommendation:
Icke ärftlig katarakt helt ok
för avel men med eftertanke och utvärdering samt att man
ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
Bakre polkatarakt är en variant av
katarakt med typiskt utseende och läge i linsen och
grumlingen sitter mitt i linsbarken, i den bakre polen.
Denna katarakts strategiska placering i linsen gör att
synen kan påverkas, i vissa fall mer påtagligt.
Synskärpan försämras och hunden ser att något
föll men inte vad och var. Förändringen
upptäcks ofta vid ett till ett par års ålder men den kan
dyka upp både tidigare och senare. Den tidigt
debuterande varianten sprider sig mer och blir större än
den sena. Eftersom arvsgången för bakre polkatarakt är
okänd påverkas däremot inte aveln på syskonen. Det finns
heller inte något hinder mot att avla vidare på
föräldrarna eller på redan befintlig avkomma.. men
med försiktighet och med eftertanke så man ej möter
anlagen mot varandra. Fynd vid operation av hundar
med total katarakt tyder också på att vissa av dem
utvecklas från just en bakre polkatarakt.
AK:s rekommendation: Får endast
användas om specialist ögonlysare säger ok och att den
är lindrig, samt bara drabbad på ett öga . Föräldradjur
och syskon kan användas i avel med försiktighet,
eftertanke och utvärdering samt att man ser till så man
ej möter anlagen mot varandra.
Katarakt ÖP
I denna grupp finns alla
katarakter som inte stämmer in på någon av de andra
beskrivningarna. De allra flesta övriga partiella
katarakter är harmlösa och utgör inget avelshinder. Men
det förekommer även mer elakartade varianter och en del
är förstadier till total katarakt. Andra är katarakter
som man av erfarenhet vet kan komma att påverka synen
och ha ärftliga inslag. En ögonlysare har utbildning att
känna igen dessa varianter.
AK:s rekommendation: Kan gå i
avel om hunden i övrigt är värdefull, men används
sparsamt och mot fri partner. Användas i avel med
försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man
ser till så man ej möter anlagen mot varandra
Katarakt total
Ögats lins har till uppgift att bryta ljuset så
att det uppstår en skarp bild på näthinnan. Om linsen är
grumlig blir bilden suddig. En mycket liten katarakt
påverkar inte synen medan en större och tätare katarakt
kan göra en del av synfältet diffust. I sämsta fall är
hela linsen grumlig (Total katarakt) och då kan ögat
bara skilja mellan ljus och mörker. Den som har total
katarakt i båda ögonen är funktionellt blind. Total
katarakt är inte alltid ärftlig utan kan även vara
förvärvad. Förvärvad katarakt kan nästan alltid skiljas
från de ärftliga varianterna vid en ögonlysning. En
vanlig orsak till förvärvad katarakt är t ex diabetes,
det kan också vara en följdsjukdom till olika skador och
inflammationer och som en utveckling av katarakt BP. (Är
det en förvärvad katarakt framkommer det alltid i
ögonlysningsresultatet med: icke ärftlig kat.)
AK:s rekommendation: En hund
med katarakt total ska inte användas i avel. Föräldrar
och syskon är ok i avel men bör användas med
försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man
ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
Vissa katarakter är mycket små och
de behöver därför inte påverka synförmågan. Det är inte
bara en katarakts storlek som avgör effekten på synen
utan även kataraktens läge i linsen. Denna katarakts
placering i ögats optiska system är sådan att förlusten
av synfältet inte blir så stor. Det gör att synen
påverkas inte märkbart och man har heller inte sett att
någon hund med främre y-sömskatarakt utvecklat total
katarakt och förlorat synen som gammal. Främre
y-sömskatarakt utgörs av en eller flera grumlingar i de
främre delarna av ögats lins. Linsfibrerna möts normalt
framtill i linsen i en nästan osynlig, y-formad
struktur.
Det är i detta område som främre
y-sömskatarakt utvecklas.
Katarakten syns vid undersökning
med spaltlampa som en eller flera små pärlformade
grumlingar. För hundar som ögonlyses kontinuerligt är
medeldebutåldern för denna katarakt ca 4 år. Men den kan
även uppträda hos både yngre och äldre hundar. Vid
första tillfället kan man se enstaka grumlingar och till
sist kan linserna ha ett litet ”pärlband” av katarakter
i främre linsbarken.
En ärftlig bakgrund misstänks för
främre y-sömskatarakt, arvsgången är däremot inte
fastställd.
AK:s rekommendation: Ok för
avel men ska inte möta en partner med y-söm.
Föräldrar och syskon är ok i
avel och användas i avel med försiktighet, eftertanke
och utvärdering samt att man ser till så man ej möter
anlagen mot varandra.
PRA
PRA (progressive retinal artrofi) är en ärftlig
ögonsjukdom som förlöper med fortskridande förtvining av
näthinnan. Termen PRA rymmer många olika ärftliga
sjukdomar som alla ger likartade förändringar i
näthinnan. Dessa förändringar kan upptäckas vid
ögonlysning flera månader upp till flera år innan hunden
visar tecken på nedsatt syn. De olika varinaterna av PRA
skiljer sig åt genetiskt men ger samma yttre symptom.
Först får hunden nedsatt syn i mörker, sedan följer
nedsatt syn i dagsljus och med tiden blir hunden blind.
I mer framskridet stadium av PRA kan man se ögonen lysa
eller blänka med en onormal glans i skymning eller svag
belysning. När hunden, ofta långt efter att diagnosen
ställts vid ögonlysning, börjar få svårt att se även i
rumsljus eller i dagsljus är näthinnorna kraftigt
förtvinade. En hund med PRA som lever ett regelbundet
liv i känd miljö kan dock röra sig helt obehindrat,
åtminstone så länge den befinner sig just i sin kända
miljö och inte distraheras. Synen försvinner långsamt
och under flera år av gradvis avtagande syn lär sig
hunden att lita till sin hörsel, sin känsel och
luktsinne. Hundar har även en god känsla för riktningar,
en ”inbyggd kompass” gör att de orienterar sig bra
rumsligt. Numera så kan vi blodtesta hundarna för att
veta om de är fria från PRA genen, bärare av genen eller
bär på den sjuka genen. De sjuka hundarna får inte
användas i avel och bärarna får endast paras med fria då
sjukdomen är enkelt recessiv.
AK:s rekommendation: En hund
med PRA ska inte användas i avel. Otestad förälder och
syskon får enbart användas mot fritestad partner.
Retinal dysplasi “RD”, är en
rubbning i ögats näthinna som grundläggs under
fosterlivet och tidiga valpåldern. Vanligen är symptomen
på RD oförändrade under hela hundens liv. Tecken på RD
kan dock dyka upp hos en hund som tidigare varit normal.
Dysplasin kan även maskeras med tiden så att en hund som
en gång haft förändringar senare bedöms vara normal.
Total retinal dysplasi (Total
TRD)
Näthinnan växer inte fast på sin
normala plats utan ligger och flyter i glaskroppen. Ögat
är blint.
Geografisk retinal dysplasi
(geografisk GRD)
En stor och sammanhängande del av
näthinnan ligger lös på underlaget. Förändringen sitter
alltid i en särskild del av näthinnan. Denna del är
viktig för det centrala synfältet, och den geografiska
dysplasin påverkar därför med största sannolikhet
synförmågan. Om geografisk RD bara finns i ena ögat
kompenserar det friska ögat för synbortfallet och hunden
kan fungera relativt normalt trots synskadan.
Multifokal retinal dysplasi
(multifokal MRD)
Flera, mindre omfattande
”maskformiga” näthinneförändringar kan påvisas i det
område som redan nämnts ovan. Vid mikroskopisk
undersökning av ett sådant öga ser man att näthinnan
inte är slät utan att de masklika förändringarna
motsvaras av rörformiga missbildningar.
AK:s rekommendation: Får endast
användas i avel om specialist ögonlysare säger ok.
Föräldradjur och syskon kan användas i avel med
försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man
ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
Multifokal RD och geografisk RD bör inte användas i
avel.
Näthinneveck/lindrig RD
Hit hör symptom som liknar de
”maskformiga” förändringarna vid multifokal RD men de är
antingen mycket små, eller mycket få, eller också finns
de på otypisk plats. Dessa förändringar kan antingen
bestå av rörformiga missbildningar, som vid ”äkta”
dysplasi, eller av näthinneveck. Rör och veck är så lika
att de inte kan skiljas åt vid ögonlysning. Det är
framför allt mängden förändringar och även
lokalisationen som avgör om diagnosen blir multifokal RD
eller näthinneveck.
AK:s rekommendation:
Näthinneveck får användas i avel men sparsam men som
säkerhet ta kontakt med ögonspecialist för avelsråd
Multifokal RD och geografisk RD
bör inte användas i avel.
PHTVL/PHPV
PHTVL/PHPV kallas ibland till vardags
“bokstavssjukan”. I lindriga fall (grad 1 och 2) ses
fläckar eller sjok av vävnad mot mitten av linsens
baksida.
Från och med grad 2 finns även
grumlingar, katarakt i linsen eller så kommer sådan att
utvecklas med tiden. Rester av blodkärl, utbuktningar på
eller ursparningar i linsen och onormalt liten och tjock
lins ses i de högre mer allvarliga graderna.
Sedan problemet uppmärksammades
hos framförallt Dobermann och man avstår från att avla
på hundar med allvarliga förändringar har antalet
drabbade djur minskat och riktigt allvarliga
förändringar har blivit sällsynta.
AK:s rekommendation: Ok för
avel och sparsamt men möt inte partner med samma
diagnos eller andra katarakter/ risker
Som säkerhet ta kontakt med
ögonspecialist för avelsråd
PPM
Med persisterande pupillmembran
“PPM” menas en förändring där ett nätverk av blodkärl
som under fosterlivet omger främre delen av den blivande
linsen inte avvecklas på normalt sätt. PPM på iris är
vanliga och normala i många raser upp till ca sex
månaders ålder. Ofta ses de som små vävnadstrådar på
iris främre yta. Dessa kan antingen sluta fritt som
stumpar i främre ögonkammaren eller mest vanligt gå från
en punkt på irisytan till en annan (PPM iris-iris). PPM
kan också sträcka sig mellan iris och hornhinnans insida
(PPM iris-hornhinna) eller mellan iris och linsens
framsida (PPM iris-lins) De senare två fallen motsvaras
inte av någon fas under ögats normala utveckling. PPM
till hornhinna eller lins anses därför vara mer
allvarliga. Alla varianterna av PPM kan markeras som
lindriga eller kraftiga på ett ögonlysningsprotokoll. En
hund med kraftig PPM eller med PPM som berör hornhinna
eller lins bör betraktas som mindre lämplig i avel.
AK:s rekommendation: PPM lindig
Ok för avel men möt inte partner med samma diagnos.
En hund med kraftig PPM eller
med PPM som berör hornhinna eller lins används ej i
avel.
Glaukom
Hos hundar med glaukom brukar diagnosen sällan
ställas förrän sjukdomen är långt framskriden. Hunden
har mycket ont och är passiv och nedstämd. Det sjuka
ögat är större än det friska och på ögonvitan syns
tjocka, ringlande blodkärl. Trycket i ögat är ofta
dubbelt så högt som normalt. Hornhinnan är dimmig,
pupillen har slutat att reagera på ljus och hunden är
blind. Snabb och resolut behandling är nödvändig för att
få synen tillbaka. Vissa glaukom har ärftliga inslag. De
orsakas av inbyggda fel i ögat som inte kan påvisas vid
en vanlig klinisk undersökning. Sjukdomen ligger latent
och hunden kan vara helt symptomfri tills sjukdomen
plötsligt utvecklas vid vuxen ålder. Två vanliga typer
är missbildning av pekinatligament och för trång
avflödesvinkel.
Pektinatligamentdysplasi
. Hos fostret består pektinatligamentet av ett
ubrutet vävnadsband. Sent i fosterlivet och under den
tidiga valptiden bryts ligamentet normalt upp i fibrer
och mellanrum så att det ser ut som ett galler. Om
fibrerna är onormala ställer man diagnosen
pektinatligamentsdysplasi, förkortat PLD. I ett lindrigt
fall är en del fibrer onormalt korta och tjocka och mer
eller mindre sammanväxta medan de flesta fibrerna är
normala. I ett riktigt allvarligt fall finns i stället
för gallermönstret en nästan obruten vävnad med enstaka
avflödeshål. De hundar som utvecklar glaukom har ofta
mycket omfattande PLD.
Trångvinkelglaukom
uppstår när utrymmet mellan hornhinnan och iris av olika
skäl blir trängre än normalt.
Öppenvinkelglaukom
är den typ av glaukom som oftast drabbar människor, och
är mer sällsynt hos hund Den kan ha ett förrädiskt och
smygande förlopp. Utan att man ser alla symptom kan
trycket i ögonen stiga till tre gånger det normala med
kortsiktigt bibehållen synförmåga. Dessa hundar blir
blinda om de inte behandlas.
Sekundärt galukomär
en följd av att någon annan process skapar oreda inuti
ögat. Ex på sådana händelser är blödning i ögat,
linsluxation och inflammation i regnbågshinnan.
AK:s rekommendation: Hund med
glakom får ej användas i avel. Föräldradjur och syskon
kan användas i avel med försiktighet, eftertanke och
utvärdering samt att man ser till så man ej möter
anlagen mot varandra.
Retinopati
Retinopati betyder
näthinnesjukdom. PRA är en retinopati som fått eget namn
därför att den ger typiska symptom och är ärftlig.
Övriga retinopatier är en blandad
grupp som innehåller mycket som är okänt.
Vissa är ofarliga, andra kan vara
förstadier till PRA.
(En del är sannolikt ärftliga,
andra icke ärftliga. )
AK:s rekommendation: Den som är
sannolikt ej ärftlig är ev ok för avel.
Får endast användas i avel om
specialist ögonlysare säger ok.
Föräldradjur och syskon kan
användas i avel med försiktighet, eftertanke och
utvärdering samt att man ser till så man ej möter
anlagen mot varandra.
Corneadystrofi
Inlagring av fettkristaller (ofta kolesterol) i
form av en gråvit grumling i hornhinnan, ofta på båda
ögonen.
Påverkar knappast synen och kan
ibland försvinna spontant.
Vissa raser har högre frekvens av
corneadystrofi, därför finns en sannolikt ärftlig
komponent.
AK:s rekommendation: Får endast
användas i avel om specialist ögonlysare säger ok.
Föräldradjur och syskon kan användas i avel med
försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man
ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
Källa:
Berit Wallin Håkansson
är veterinär,
ögonspecialist med särskilt inriktning på de ärftliga
ögonsjukdomarna. Hon arbetar vid Regiondjursjukhuset
Strömsholm.
Lennart Garmer
specialist Albano
Djursjukhus.
Marie Granar, ögonspecialist ,chefsveterinär på Falu
djursjukhus