Nedan varje Sjukdom finns också Finska Lapphundsklubbens AK:s rekommendation vad gäller avel.

Ögats lins har till uppgift att bryta ljuset så att det uppstår en skarp bild på näthinnan. Om linsen är grumlig blir bilden suddig. En mycket liten katarakt påverkar inte synen medan en större och tätare katarakt kan göra en del av synfältet diffust. I sämsta fall är hela linsen grumlig (Total katarakt) och då kan ögat bara skilja mellan ljus och mörker. Den som har total katarakt i båda ögonen är funktionellt blind. Total katarakt är inte alltid ärftlig utan kan även vara förvärvad. Förvärvad katarakt kan nästan alltid skiljas från de ärftliga varianterna vid en ögonlysning. En vanlig orsak till förvärvad katarakt är t ex diabetes, det kan också vara en följdsjukdom till olika skador och inflammationer och som en utveckling av katarakt BP. (Är det en förvärvad katarakt framkommer det alltid i ögonlysningsresultatet med: icke ärftlig kat.)

PRA (progressive retinal artrofi) är en ärftlig ögonsjukdom som förlöper med fortskridande förtvining av näthinnan. Termen PRA rymmer många olika ärftliga sjukdomar som alla ger likartade förändringar i näthinnan. Dessa förändringar kan upptäckas vid ögonlysning flera månader upp till flera år innan hunden visar tecken på nedsatt syn. De olika varinaterna av PRA skiljer sig åt genetiskt men ger samma yttre symptom. Först får hunden nedsatt syn i mörker, sedan följer nedsatt syn i dagsljus och med tiden blir hunden blind.  I mer framskridet stadium av PRA kan man se ögonen lysa eller blänka med en onormal glans i skymning eller svag belysning. När hunden, ofta långt efter att diagnosen ställts vid ögonlysning, börjar få svårt att se även i rumsljus eller i dagsljus är näthinnorna kraftigt förtvinade. En hund med PRA som lever ett regelbundet liv i känd miljö kan dock röra sig helt obehindrat, åtminstone så länge den befinner sig just i sin kända miljö och inte distraheras. Synen försvinner långsamt och under flera år av gradvis avtagande syn lär sig hunden att lita till sin hörsel, sin känsel och luktsinne. Hundar har även en god känsla för riktningar, en ”inbyggd kompass” gör att de orienterar sig bra rumsligt. Numera så kan vi blodtesta hundarna för att veta om de är fria från PRA genen, bärare av genen eller bär på den sjuka genen. De sjuka hundarna får inte användas i avel och bärarna får endast paras med fria då sjukdomen är enkelt recessiv.

PHTVL/PHPV kallas ibland till vardags “bokstavssjukan”.  I lindriga fall (grad 1 och 2) ses fläckar eller sjok av vävnad mot mitten av linsens baksida.

Hos hundar med glaukom brukar diagnosen sällan ställas förrän sjukdomen är långt framskriden. Hunden har mycket ont och är passiv och nedstämd. Det sjuka ögat är större än det friska och på ögonvitan syns tjocka, ringlande blodkärl. Trycket i ögat är ofta dubbelt så högt som normalt. Hornhinnan är dimmig, pupillen har slutat att reagera på ljus och hunden är blind. Snabb och resolut behandling är nödvändig för att få synen tillbaka. Vissa glaukom har ärftliga inslag. De orsakas av inbyggda fel i ögat som inte kan påvisas vid en vanlig klinisk undersökning. Sjukdomen ligger latent och hunden kan vara helt symptomfri tills sjukdomen plötsligt utvecklas vid vuxen ålder. Två vanliga typer är missbildning av pekinatligament och för trång avflödesvinkel.

Inlagring av fettkristaller (ofta kolesterol) i form av en gråvit grumling i hornhinnan, ofta på båda ögonen.